Ordkonst

Jag skrev ingen dikt fast jag skulle Jag skrev ingen dikt fast jag skulle För tiden den gick ju så fort Timmarna gick med sån rulle Istället jag köpte ett kort Men väntar man tillräckligt troget Så kommer nog dikten till slut När rimmet i skallen är moget Så måste det få komma ut Så nu vill jag åter Dig hylla Även om detta är sent På tiden försöker jag skylla Även om detta känns klent Min vackra, min älskade kvinna Min finaste ädlaste skatt Min underbart sköna Gudinna Jag älskar Dig som en besatt Du är som ett nypon i solen Du är som en utslagen ros Du gnistrar ikapp med violen Din hy är som mjuk aprikos Så otroligt härlig som våren Din kropp är så mjuk och så varm Där finns inga spår utav åren Så har Du fått massor av charm Åren har inte fått chansen Att sätta det minsta av spår För allting finns kvar, även glansen Från ungdomens bortflydda år Det enda som mognat min kära Är kunskap från allt som Du lärt Den klokheten skall Du nu bära Och vårda den ömt och så kärt För är man som vackraste saga Och är man så underbart klok Så skall man nog inte beklaga För ingenting har gått på tok Dessutom så började livet Den dagen jag träffade Dig Så därför så är det helt givet Att Du fyller FEM år för mig /Lars Nygårds « Tillbaka