Ordkonst

Ordkonst
   I år ligger våren och lurar


I år ligger våren och lurar
Den vill inte visa sig än
Vi sitter väl inne och kurar
Men snart är Du här gamle vän

Då skall vi gå ut på terrassen
Ta vara på värmen Du ger
Vi sitter där ute i gassen
När solen på himlen vi ser

Vi kollar på knoppande lökar
Som trängs med varann i rabatt
Vi ser hur de ökar och ökar
Det händer nåt nytt varje natt

Små spjut som skjuts upp genom marken
Skall snart bli till blomstrande prakt
Tusen små sippor i parken
Kommer i rasande takt

Naturen den får oss att njuta
Av skiftande årstiders glans
När vintern för våren får pruta
Tänk om det spelet ej fanns

Visst var det iskalla nätter
Visst var det mulet och kallt
Istappar hängs som stiletter
Men våren förlåter ju allt

För inget kan vara så härligt
Som årstidens skiftande lek
Och nu är jag alldeles ärlig
Fast visst är min hud ganska blek

Men snart har den färgats av solen
Det sker när vår björk står i blom
Jag sitter och njuter på stolen
Och känner mig salig och from

Unikt är nog ordet för dagen
Fast skiftningen måste man se
Var människa blir helt betagen
Av allt vår natur oss vill ge

/Lars Nygårds

« Tillbaka