Ordkonst

Jag tackar för all luft Jag tackar för all luft Som jag får andas in För det har varit tufft Att ej ha medicin Man kan ju inte fatta Man blir så trött och slö Man mår mest som en kratta Man ville nästan dö Det värsta i det hela Är att skickas runt Man börjar själv att vela När doktorn pratar strunt När ingen hjälp har hittats Trots alla man besökt Av vad man kan ha smittats Av anledningar som sökts En har sagt att piller Mot ett psyke sjukt Tar bort din skalles griller Och Du kan andas mjukt Och en vill muskler knåda Problemet blir Du kvitt Och då skall lugnet råda Och Du kan andas fritt Nej, ni har bara gissat För ni har inte rätt Problemet har ni missat Ni tog det alltför lätt Och ni skall kallas lärda Och göra sjuka bra Fast vi är vatten värda Är vården som den ska ? Vår vårdcentral får vara Ni har nog nåt motiv Akuten skall jag spara Till dem som skall få kniv För aldrig vill jag mera Betraktas som en knas Besöken blir ej flera Jag andas i extas ! För jag har nu fått livet Åter i min kropp Men det var inte givet För det så satt ni stopp Det fanns en enda liten Person som trodde på Vad jag sa, i skiten Och hur jag borde må Hon visste mer än alla De läkare jag mött Som spydde ut sin galla Och kollade mig helt slött Hon fick mig till att åka Hon visste vad det var Hon gav mig mod att bråka Problemen finns ej kvar Min söta lilla kvinna Som trodde mina ord Som åter fick mig finna Glädjen med vår jord Du fick mig älska livet Som jag älskar Dig Och det var inte givet Men Du är allt för mig ! /Lars Nygårds « Tillbaka