Ordkonst

Ordkonst
   Min kära lilla flicka

Min kära lilla flicka
Har lyssnat på sin vän
Och blev så rädd, fick hicka
Hon hade det på känn

För även hon är utbränd
Symptomen ser hon klart
Hon blir till sinnet stressad
Det är ju uppenbart

Hon blev så blek i huden
Och orken sinar ut
Stackars lilla bruden
Som tror att allt är slut

Hon vandrar hem till backen
På darriga små ben
Hon svettig är i nacken
Och känner sig så klen

Och med sin svaga stämma
Och med en bruten röst
Så säger hon där hemma
-Kom hit och ge mig tröst

Visst sa Lasse, maken
Men lyssna först på mej
Jag vet en del om saken
Och ännu mer om dej

Du är ju hela solen
Som strålar i mitt liv
Så sätt Dig ner på stolen
Och hör på mitt motiv

Det är ej som Du säger
För utbränd är Du ej
Det drabbar inte tjejer
Som bor ihop med mej

För om Din låga glimmar
Som på utbränt ljus
Så kommer jag och trimmar
Och är nog rätt burdus

/Lars Nygårds

« Tillbaka