Ordkonst

Apehanger Aphängarstyre och fetare däck Är nu på väg på Atlanten Plånboken min den har fått sig en knäck För man får ej så mycket för slanten Men är man så gammal, begynnande grå Så måste det hela få kosta Det måste ni unga ju faktiskt förstå Och hojen den hinner ej rosta För innan den gjort det så får jag pension Är fattig och lever på minnen Jag öser från skallen, får daglig ranson Är glad i min kropp och dess sinnen En frisk pensionär är ju inte så dyr Och då slipper ni faktiskt betala Så jag fortsätter åka så gruset det yr Ändå in i mitt åldrandes dvala Fast visst kan det finnas ett skimmer av löje När vi klär upp oss i läder och väst Det vet vi, men fortsätter ändå vårt nöje Trots att ni tycker det hela är pest Tyck vad ni vill, det gör inte ett dugg För vi fortsätter njuta av livet Och snart ses vi sitta och le där i mjugg När ni själv köper hoj, det är givet /Lasse « Tillbaka