Ordkonst

Hasse, Hasse lille bror Hasse, Hasse lille bror Tänk att Du har blivit stor Stor som ingen annan kan Nu är Du en riktig man Värre var det förr om åren Trots en doft av ungdoms glans Storebror fick slicka såren Du var med, Du var min svans Du fick gå i brorsans skola Lära sånt som killar kan Hålla med och aldrig gola Lärdes ut till liten man Brorsans ord är lag som gäller Lärdom som väl sitter kvar Du är inte den som gnäller Vi var ett stentufft brödrapar Det var nog en och annan kille Som försökte mucka bråk Som fick veta att vi ville Visa dem på knogars språk Oftast var det ganska fredligt Inga vapen fanns till hands Det var ganska så beskedligt Trots att någon kanske bands Ibland så gick det ganska snett Som när första fyllan togs Hade du haft mera vett Så hade du ju rymt till skogs Du hemåt gick på vingliga ben Full som ett ägg den dagen Du var så liten, Du var så klen Den första gång Du var dragen Du ramlade in och låg i vår hall Och morsan hon hörde ju braket Du var inte sjuk, Du var bara knall Där Du låg och glodde i taket Morsan tog tag i sin stenfulla son Kläderna av, ner i karet Där låg Du helt naken, såg ut som ett fån En kalldusch nu skulle ge svaret Iskall av vattnet Du vaknade till Och jag stod i hallen och flina Du var som en pinne du stod bara still Du skrattade men ville nog grina Du nyktrade till Du ville nog fly Bort från Din vakande morsa Du låg i en hög, Du ville ju spy Och Du ville nog spöa Din brorsa /Lars Nygårds « Tillbaka